Soveltamisohjeet

TILLFÄLLIGT MEN (SkadeståndsL 5:2 § och 5: 2 c § 1 mom.)

Ersättningen för sveda och värk och andra tillfälliga men bestäms med beaktande av skadans art och svårighetsgrad, arten av den behandling som skadan kräver samt tiden för konvalescens. Ersättningen för tillfälligt men bestäms i respektive fall på basis av omständigheter som hänför sig till personskadan och som kan iakttas objektivt. Ersättningsbeloppet påverkas därmed vanligtvis inte av att den skadelidande själv berättar att smärtor uppträtt längre än vad som med beaktande av skadans art och svårighetsgrad är vanligt.

Med personskadans art avses härhur kroppsskadan tar sig uttryck, exempelvis ett benbrott. Med personskadans svårighetsgrad avses skillnaderna mellan sinsemellan likartade kroppsskador. Så fastställs t.ex. för ett benbrott som på grund av splitter är svårare än ett sedvanligt benbrott en större ersättning för tillfälligt men än vad som fastställs för ett enklare benbrott som drabbar samma skelettdel. När ett tillfälligt men som orsakats av hjärnskador bedöms skall uppmärksamhet ägnas åt skadans svårighetsgrad i initialskedet, undersökningsfynden, graden av medvetslöshet och medvetslöshetstidens längd, minnesluckans(amnesins) längd samt eventuellt behov av operation.

Arten av den behandling som personskadan kräver och tiden för konvalescens inverkar på två sätt när ersättningen bestäms. Den behandling som krävs och konvalescenstiden ger en hänvisning om personskadans art och svårighetsgrad. Dessa grunder kompletterar varandra. I ett enskilt fall är det möjligt att som en höjande faktor beakta det vårdbehov som följer av personliga egenskaper och omständigheter, t.ex. att sjukhusvården har varit längre än vad som är brukligt eller att fler operationer än det sedvanliga antalet har behövts.

Varaktigheten av ett tillfälligt men avser i regel tiden från att personskadan uppkommer

till dess, att skadorna har läkts eller sviterna av skadorna kan anses ha stabiliserats. I sådana fall där den skadelidande tillfogats ett bestående men avses med det tillfälliga menets varaktighet tiden från att personskadan uppkommer till dess att den skadelidandes hälsotillstånd har stabiliserats så att det bestående menet kan fastställas. Exempelvis om smärta blir kronisk och bestående beaktas den i ersättningen för bestående men. Att funktionsförmågan återfås utgör å andra sidan ett tecken på att det tillfälliga menet har upphört.

Ersättningsbeloppet skall basera sig på en objektiv helhetsbedömning av personskadans art och svårighetsgrad samt arten av den behandling som skadan kräver och tiden för konvalescens. Den skadelidandes subjektiva upplevelser saknar huvudsakligen betydese för bestämmandet av ersättning. När normerna tillämpas avgör uppfyllandet av ett enskilt kriterium inte om personskadan är hänförlig till en viss klass eller en viss punkt inom en klass eller ej. Avgörandet skall alltså träffas utifrån en helhetsprövning.

Ett eventuellt bestående men som den skadelidande har åsamkats till följd av kroppsskadan beskriver i allmänhet skadans art och svårighetsgrad, och det kan beaktas som en faktor när ersättningen för tillfälligt men bestäms.

När ersättningen för tillfälligt men bestäms skall man likaså beakta de framtida åtgärder som ingår i behandlingsplanen eller som annars är kända, t.ex. rekonstruktionsoperationer eller åtgärder som annars anknyter till den valda behandlingsmetoden. Beaktandet av dessa åtgärder bör också framgå av ersättningsbeslutet och den anhållan om utlåtande som riktas till trafikskadenämnden. Det sammanräknade beloppet av en ersättning för tillfälligt men som redan betalts och en tilläggsersättning som bestäms på basis av en förvärrning som varit allvarligare än väntat kan överskrida det högsta normenliga ersättningsbeloppet för klassen i fråga.

Med anledning av en oförutsedd skadeförvärrning eller rekonstruktionsoperation bör betalas en separat ersättning som bestäms enligt dessa normer.

Fysiska skador

I det följande har fysiska skador klassificerats enligt art och svårighetsgrad samt enligt arten av den behandling som de kräver och tiden för konvalescens. På grund av sakens natur kan normsamlingen inte vara uttömmande, utan för varje klass uppräknas skador och dessutom sådana åtgärder och följder som i typiska fall hänför sig till skadorna i den klassen.

Obetydliga personskador (1)(t.o.m. 31.12.2005: A)

Ersättning för sveda och värk samt för andra tillfälliga men utbetalas inte enligt 34 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen, om personskadan har varit obetydlig.

Obetydliga personskador är bl.a. hudskråma, stötskada, vrickning, små sår och blånader.

Utmärkande för obetydliga personskador är att de

- inte kräver sjukhusvård,

-läks på 1-2 veckor utan att efterlämna olägenhet,

- föranleder högst 2 veckors arbetsoförmåga.

Lindriga skador

Lindriga skador (2)(t.o.m. 31.12.2005: B1)

Lindriga skador är bl.a. kontusion, enkelt skär- eller rivsår, förlust av fingerled, blodutgjutning i en led, ledvrickning, enkelt benbrott eller enkel luxation som läks inom förutsedd normal tid och inte kräver operativ behandling, mycket lindrig hjärnskada som medför kortvarig medvetslöshet, pisksnärtsskada (whip lash) som vid avbildningsundersökningar inte har konstaterats medföra vävnadsskador, bristning av trumhinnan, ögonskada som inte efterlämnar bestående men, förlust av 1-5 tänder, övergående hörselnedsättning.

Utmärkande för lindriga skador är att de

-inte kräver återupplivning eller intensivvård,

-inte kräver operativa ingrepp, t.ex. osteosyntes,

-kräver högst en veckas sjukhusvård,

-inom 2 månader läks så bra att funktionsförmågan återfås,

- föranleder obetydliga bestående följder.

Skador som är svårare än lindriga skador (3)(t.o.m. 31.12.2005: B2)

Skador som är svårare än lindriga skador är bl.a. brott på de långa benen eller frakturer som kan kräva också operativa ingrepp men läks inom förutsedd tid, svår luxation med ligamentbristningar som efterlämnar bestående men, enstaka eller multipla frakturer på ansiktsbenen, förlust av ett finger, senskada i fingret som kräver operativ behandling, multipla revbensfrakturer med blödning i lungsäcken men utan vare sig lungskada eller långvarig andningsinsufficiens, skada på bukhålans organ som krävt operativ behandling men läkts utan komplikationer, lindrig hjärnskada, halskotskada som inte åtföljs av betydelsefull nervskada, ögonskada som medför varaktig nedsättning av synen på ena ögat till 0,1 (andra ögat friskt), förlust av 6 eller fler tänder.

Utmärkande för skador som är svårare än lindriga skador är att

-behandlingen av dem kan kräva stödbehandling av blodcirkulationen men inte avancerad vård,

-de eller behandlingen av dem inte är förknippade med komplikationer, som är svårare än lindriga

-den fortsatta behandlingen av dem inte kräver några krävande rekonstruktionsoperationer,

-behandlingen av dem kräver sjukhusvård i 1-3 veckor,

-funktionsförmågan återfås inom 3-7 månader,

-det bestående funktionella men som de efterlämnar är lindrigt.

Svåra skador

Svåra skador (4)(t.o.m. 31.12.2005: C1)

Svåra skador är bl.a. benbrott med fördröjd läkning, skada på nerver eller blodkärl i samband med benbrott eller luxation, benbrott med åtföljande inflammation och varbildning, benbrott med åtföljande ledförstyvning och artros, svårartat brott på nack-, bröst- eller ländkotor som inte medför bestående, svår nervskada, multipel fraktur på revbenen med tillhörande blödning i lungsäcken eller lungkontusion, operation av bröstkorgen eller bukhålan som kompliceras genom följdsjukdomar, upprepade tarmocklusioner, striktur av urinröret som kräver fortlöpande vård, diafragmaruptur, medelsvåra hjärnskador, svåra multipla frakturer på ansiktsbenen, multipla frakturer på extremiteterna eller motsvarande kombinationer av svåra skador, förlust av ett öga eller av synen på det ena ögat, förlust av flera fingrar, utbredd brännskada eller kylskada som medför förlust av tår.

Utmärkande för svåra skador är att

- behandlingen av dem kan kräva kortvarig respiratorvård på intensivvårdavdelning eller trakeostomi,

- behandlingen av dem kräver behandlingsmetoder som förlänger sjukhusvistelsen (t.ex. skalldrag, yttre fixeringsanordningar vid benbrott),

- behandlingen av skador på extremiteterna förutsätter krävande kirurgiska ingrepp (operativ fixering av många frakturer, större rekonstruktionsoperation av led, extremitet, blodkärl eller nerver, omfattande handkirurgisk åtgärd),

- eftervården omfattar utöver avlägsnande av osteosyntesmaterial ytterligare operationer (t.ex. bentransplantationer, rekonstruktiva åtgärder vid extremitetsskador),

- behandlingen av dem kräver sjukhusvård i 3-8 veckor,

- funktionsförmågan återfås efter tidigast 8 månader,

- det bestående funktionella men som efterlämnas är betydande.

Mycket svåra skador (5)(t.o.m. 31.12.2005: C2)

Mycket svåra skador är bl.a. förlust av en extremitet, mycket omfattande skador på nerver och blodkärl som komplicerar benbrott i extremiteterna, omfattande skador på nervstammarna i skulderregionen och ländryggen med förlamningssymptom, multipla skador i bröstkorgen (t.ex. diafragma- och lungruptur, blodutgjutning i hjärtsäcken och hjärtkontusion), öppen skada på bröstkorgen, förträngning av luftstrupen efter trakeostomi, brott på nack-, bröst- och ländkotor med åtföljande partiell skada på ryggmärgen eller förlängda ryggmärgen, svåra hjärnskador, svåra multipla skador och kombinationer av skador på hjärna, bål och extremiteter, skador vilkas behandling kräver många plågsamma operationer, bestående tarm- eller urinfistel, ögonskada som medför varaktig svår synnedsättning på båda ögonen och svårartad brännskada.

Utmärkande för mycket svåra skador är att

- behandlingen av dem kräver långvarigt upprätthållande av andning och blodcirkulation,

- behandlingen av dem kräver långvarig respiratorbehandling och trakeostomi,

- de eller behandlingen av dem medför svåra komplikationer,

- behandlingen av dem kräver omfattande thorax-, abdominal-, hjärn- eller extremitetskirurgi,

- behandlingen av dem kräver mer än 8 veckors sjukhusvistelse,

- det bestående funktionella men som förorsakas medför ansenlig olägenhet.

Exceptionellt svåra skador (6)(t.o.m. 31.12.2005: C3)

Exceptionellt svåra skador är bl.a. mycket svåra hjärnskador, förlust av två extremiteter, ryggmärgsskada med åtföljande bestående tetra- eller paraplegi, fullständig blindhet.

Utmärkande för mycket svåra skador är att

- de eller behandlingen av dem medför exceptionellt svåra komplikationer,

- behandlingen av dem kräver exceptionella, omfattande och mångfaldiga operativa ingrepp,

- de kräver mycket långvarig sjukhusvistelse eller förorsakar behov av bestående anstaltsvård,

- det funktionella men som de efterlämnar är av bestående slag och mycket stort.

Ersättningsnormer fr.o.m. 1.1.2021 för tillfälligt men som beror på fysiska skador

obetydliga personskador (1)

ingen ersättning

lindriga skador (2)

300 - 1 200 €

skador som är svårare än lindriga skador(3)

1 200 - 3 900 €

svåra skador (4)

3 900 - 9 300 €

mycket svåra skador (5)

9 300 - 21 800 €

exceptionellt svåra skador (6)

21 800 € -

Ersättningen för tillfälligt men fastställs med hundra euros noggrannhet.

Tillfälligt psykiskt men

Enligt vedertagen rättspraxis berättigar en medicinskt konstaterad störning i den psykiska hälsan som har krävt hälsovårdsåtgärder till ersättning för tillfälligt men, oberoende av om personskadan också är förknippad med fysiska skador eller ej. Ersättningen för en störning i den psykiska hälsan skall bestämmas med tillämpning av samma grunder som ersättningen för fysiska skador. När ersättningen för tillfälligt men som beror på en psykisk störning bestäms skall det beaktas vad som i punkt 3 sägs om bestämmande av ersättningen för fysiska skador.

Psykiskt men som är obetydligare än lindrigt men anses ha uppkommit när den skadelidande till följd av en trafikskada har

-åsamkats en psykisk störning som orsakat kortvarig nedgång i funktionsförmågan och

-denna i högst 6 veckors tid har krävt medicinering eller någon annan behandling som getts eller ordinerats av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården.

Lindrigt psykiskt men anses ha uppkommit när den skadelidande till följd av en trafikskada har

-behövt ett regelbundet, intensivt, högst 12 månader långt psykiatriskt vårdförhållande eller

-behövt långvarig, dock högst 12 månader lång, medicinering och

-återfått funktionsförmågan inom högst 12 månader.

Svårt psykiskt men anses ha uppkommit när den skadelidande till följd av en psykisk störning som orsakats av en trafikskada har

-behövt sjukhusvård på grund av en störning på psykosnivå eller

-behövt ett regelbundet psykiatriskt vårdförhållande som pågått i mer än 12 månader och

-återfått funktionsförmågan efter mer än 12 månader.  

psykiskt men som är obetydligare än lindrigt men

300 - 1 200 €

lindrigt psykiskt men

1 200 - 3 900 €

svårt psykiskt men

3 900 - 9 300 €

Ersättningen för tillfälligt men fastställs med hundra euros noggrannhet.

Ersättningen för tillfälligt men som beror på fysiska skador och en eventuell ersättning för övergående men som beror på psykiska skador räknas samman.

Efter att en psykisk störning har blivit bestående har den skadelidande rätt till ersättning för bestående men.

Beaktande av livstiden

Enligt rättspraxis inverkar en skadelidandes död på beloppet av ersättning för tillfälligt men. Enligt den praxis som trafikskadenämnden anammat betalas ersättning för tillfälligt men fullt ut, om den skadelidande dör tre månader eller mer än tre månader efter trafikskadan. Om den skadelidande har dött omedelbart efter trafikskadan betalas ingen ersättning för tillfälligt men. Om den skadelidande dör inom kortare tid än en månad efter trafikskadan betalas ersättningen sänkt med 2/3. Om den skadelidande dör när det har gått en månad eller mer men inte tre månader efter trafikskadan, betalas ersättningen sänkt med 1/3.

Förskottsersättningar och beaktande av dem vid utbetalningen av den slutliga ersättningen

Enligt vedertagen ersättningspraxis skall den ostridiga del av ersättningen som förfallit till betalning betalas till den skadelidande. När den slutliga ersättningen betalas ut avdras förskottet till nominellt belopp. 

Tillämpning av instruktionen

Klassnumreringen tillämpas i fråga om skador som inträffat 1.1.2006 eller senare.