Lautakunta

Preskription

LV 08/1115 nämndens plenum

A råkade ut för en trafikskada 14.2.1997. Han gjorde en anmälan om skadan till försäkringsbolaget 3.3.2008.

Försäkringsbolaget avslog A:s anspråk på ersättning för personskada från trafikförsäkringen eftersom det ansåg att skadan inte hade anmälts inom den tidsfrist som anges i 11 § i trafikförsäkringslagen; därför hade A:s rätt till ersättning från trafikförsäkringen preskriberats.

I den anhållan om utlåtande som A riktade till trafikskadenämnden berättade A att han vid en neurologisk undersökning i februari 2008 hade fått veta att han hade en hjärnskada. A ansåg att han hade handlat i enlighet med 11 § i trafikförsäkringslagen när han lämnade in ersättningsyrkandet till försäkringsbolaget inom två veckor från det att han fått vetskap om saken. A berättade också att det aldrig tidigare hade konstaterats någonstans att han skadats vid trafikolyckan, men nu hade det konstaterats att skadan hade medfört arbetsoförmåga och en hjärnskada.

I det svaromål som försäkringsbolaget gav med anledning av A:s anhållan om utlåtande konstaterade försäkringsbolaget att det i hälsovårdscentralens sjukjournal 18.2.1997 hade konstaterats att trafikskadan medfört skador och att symtomen åtminstone i centralsjukhusets sjukjournal 16.3.2003 hade kopplats samman med den trafikskada som inträffat 1997.

NÄMNDENS UTLÅTANDE

Enligt 11 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen ska ersättningstalan enligt denna lag i den ordning som gäller för tvistemål väckas mot försäkringsbolaget inom tre år från den tidpunkt då den skadelidande fick vetskap om skadan och om vilket försäkringsbolag som är ansvarigt för skadan. Enligt 3 mom. i samma paragraf har samma verkan som väckande av talan dock, att vederbörligt trafikförsäkringsbolag inom i sagda moment föreskriven tid bevisligen tillställs skriftlig anmälan om trafikskada, innehållande uppgift om var och när skadan inträffat samt om den skadelidande och hans adress.  

På basis av de handlingar som inlämnats till nämnden kunde det konstateras att A hade gjort en 27.2.2008 daterad skadeanmälan till försäkringsbolaget beträffande trafikskadan och att denna hade anlänt till bolaget 3.3.2008. Av handlingarna framgick också att A efter trafikskadan hade sökt läkare första gången fyra dagar efter skadan, dvs. 18.2.1997. Det hade då konstaterats att A hade varit med om en bilolycka. Enligt anteckningarna hade det gjort ont i bl.a. hans nack-skulderregion efter bilolyckan, och högra sidan av huvudet hade känts konstig. Förutom det ovan nämnda besöket hade A företagit ytterligare två besök hos läkare i februari 1997 på grund av sina symtom.

Följande statusbeskrivning som nämnden haft tillgång till var från 2003 och härrörde från ett centralsjukhus. Enligt en 16.10.2003 daterad sjukjournalsanteckning hade A:s dåvarande symtom kopplats samman med den trafikskada som inträffat 1997. Enligt sjukjournalsanteckningarna 5.12.2003 och 17.12.2003 hade A genomgått en magnetundersökning av skallen där det inte hade konstaterats några avvikande fynd.  

A hade sökt läkare fyra dagar efter trafikskadan i februari 1997. Det måste anses att han då fått vetskap om den personskada som han ådragit sig vid trafikskadan. En eventuell huvudskada hade undersökts redan 2003. Nämnden ansåg att den omständigheten att den skada som A hade ådragit sig i samband med trafikskadan hade benämnts hjärnskada först i februari 2008 saknar betydelse med avseende på preskriptionen av rätten till ersättning. Utgående från de inlämnade uppgifterna ansåg nämnden att A på det sätt som förutsätts i 11 § i trafikförsäkringslagen hade fått vetskap i februari 1997 om den personskada han ådragit sig i samband med trafikskadan och om vilket försäkringsbolag som var ansvarigt att ersätta skadan. Eftersom A först i februari 2008 hade gjort skadeanmälan angående trafikskadan måste det anses att hans rätt till ersättning från trafikförsäkringen hade preskriberats enligt vad som sägs i 11 §.

Nämnden var enig.

Vuosikertomukset